Kön och genus, genus och kön. Här finns det många olika åsikter. De finns de som anser att flickor föds till att leka med docker och pojkar till att leka med bilar. Att flickor har bra finmotorik och pojkar bra grovmotorik. Jag vägrar tro på detta!!
Självklart har vi ett biologiskt kön. De flesta flickor kommer någongång att bli gravida och bära en (eller flera) bebisar i magen - det kommer aldrig pojkar. Flickor och pojkar, kvinnor och män har även olika könsorgan. Vi har lite olika hormoner i kroppen, bla har män lättare att bygga muskler än kvinnor, vilket gör att de många gånger passar bättre till tyngre arbeten. Med det inte sagt att kvinnor inte passar till tyngre arbeten. Jag har själv jobbar på lager med tunga lyft så som saltsäckar på 20 kg, konserver på 10-15 kg, drickabackar m.m. det låter kanske inte så tungt men att lyfta 100 konserver som det ibland kan vara på storordrar så blir det en del...Detta gjorde jag gravid, visserligen bara fram till och med v 21 (eller om det var 22) det var tungt med det funka. Kvinnor kan tunga jobb de med.
Jag vägrar verkligen att tro på att flickor och pojkar föds till olika egenskaper pga kön! Egenskaper och förutsättningar som varje barn har beror på gener men framförallt social uppfostran! Köper jag bara bilar till ett barn så är det klart att barnet leker med dem. Köper jag bara docker så leker barnet med dem. Gör jag hela rummet rosa och köper bara rosa kläder blir det förmodligen en populär färg. Köper jag allt i grön och gult blir förmodligen det favoritfärger. Får ett barn sitta och rita eller bygga lego hela tiden så tränas finmotoriken. Får barnet vara rörligt hela tiden så tränas grovmotoriken.
Att jag skriver detta beror på att Elisia har kommit in i en riktig prinsessperiod. Prinsessor är något jag verkligen kräks på. Favoriterna har blivit Disneyprinssesorna, något som vi inte har presenterat för henne, utan dem har hon lärt känna på förskolan. Genom kompisar. Innan dess så var favoritfilmen Bilar.
Disneyprinsessorna är verkligen den absolut sämsta förebilden ett barn kan ha, enligt mej. Självklart är det bra för barnen att tro på kärleken. Men de prinsessorna gör ju inget annat! Fjompar sen för fullt för att få en karl som kan "rädda dem". De slavar på i hemmet men kan inte stå på egna ben utan de måste ha en karl till allt. Tyvärr kan jag se samma tendenser i Bilar, trots att det är en såpass ny film. De kvinnliga bilarna är bara bihang, accessorarer. Likaså i Toy Story. Visst Jessie är en tuffing och Barbie står upp för sina vänner, men de är fortfarande bihang. Det enda bra med Barbie (leksaken) är att där är Ken ett bihang.
Det är som att det är en sådan uppdelning mellan könen och det kvinnliga könet hamnar alltid bakom på något sätt. Jag gillar inte! Så nej jag blev inte glad när Elisia sa att hon ville vara prinsessa på maskeraden de hade på förskolan igår. Jag sa att vi hade ingen prinsessklänning men att hon kunde vara katt eller pippi istället. Katt gick hon med på, men samtidigt så såg jag på henne att hon verkligen ville vara prinsessa. Och jag förstod ju att hennes kompisar på förskolan skulle vara prinsessor. Här kommer mitt dilemma.
Dilemma är att jag vill verkligen inte att hon ska klä ut sej till prinsessa då jag anser att det här med prins och prinsessa endast är till det kvinnliga könets nackdel. Men jag vet att de andra flickorna kommer att klä ut sej till prinsessa. Ska jag då stenhårt stå på mej om mina åsikter och Elisia inte får vara som sina kompisar?
Jag minns en föreläsning jag var på när jag läste Socialpsykologi (en otroligt mycket bra kurs för övrigt), Emma hette hon som hade den föreläsningen (en av de allra bästa lärarna jag haft under hela min utbildning) hon har iallafall en dotter och när detta hände gissar jag på att dottern var runt 3-4, dvs som Elisisa. Dottern hade börjat på balett, Emma har dansat hela livet och fått väldigt positiva erfarenheter av det och vill erbjuda dottern detsamma, helt naturligt, så hade jag också gjort. Till saker hör att Emma och hennes man/sambo har medvetet uppfostrat dotter till en pojkflicka då det visat sej i många studier att män "lyckas bättre" i arbetslivet. De gick dit med dottern i vanliga kläder. Föräldrarna fick inte vara med inne i dansrummet utan de fick vänta utanför. När barnen dansat klart berättade dotter att det är tråkigt och att hon inte ville dansa mer för hon hade fått dansa med fröken. Inte. Kul. Alls. Enligt dottern. Emma uppmärksammar då att alla de andra barnen (endast flickor förstod jag det som) hade übergulliga balettklänningar med volang och tjosan. Emmas dotter hade mysbyxor - ingen ville dansa med henne.
Här har föräldrarnas beslut om vanliga kläder fått dottern att känna sej utfryst (helt medvetet var inte detta, men tanken på att köpa en balettklänning fanns inte hos föräldrarna innan). Det första Emma gjorde efteråt var att köpa en balettklänning och dottern ville gå dit igen för då passade hon in.
Lite i samma sist kände jag att jag var i onsdag när jag funderade och funderade på maskeraden som var dagen efter. Jag ville inte att Elisia skulle klä ut sej till prinsessa men jag visste att hennes kompisar skulle vara det. Jag vill ju inte på något sätt att mina åsikter ska göra att Elisia känner sej utanför...Det hela slutade med att jag köpte en prinsessklänning. Elisia var och är helt överlycklig. Och visst var hon fin, men det jag vill att hon ska känna är att det tycker jag alltid att hon är oavsett vad hon har på sej! Och jag vet inte hur många gånger per dag jag säger till henne att HON är fin och att HON är underbar! Att det är HON som är det och inte kläderna hon har på sej.
Självklart hade pojkarna på dagis klätt ut sej till muskelpaket som spiderman...Ahhh jag blir helt fucking jävla tokig på denna könsindelning!! Jag vill att barn ska få vara barn och inte pojkar och flickor.
Med detta inlägg vill jag absolut inte klaga på att förskolan hade maskerad, det är tycker jag är jättekul! Det jag vill klaga på är det könsuppdelade samhället vi lever i. Så gott som överallt finns denna jävla könsuppdelning som säger att pojkar och flickor ska vara på ett visst sätt, klä sej på ett visst sätt, leka med vissa leksaker och vissa yrken m.m. och jag tycker det är hemskt att det ska börja så tidigt!!
Robban sa till mej igår när jag visade honom en skjortklänning som jag tänkte att Elisia kunde få i julklapp "ja, hon har ju inte så tjejiga kläder så varför inte?" Och nej, överdrivet tjejiga kläder har hon faktiskt inte. Visst har hon kjolar och klänningar men inga übertjejiga kläder. Visst har hon rosa men hon har blått också. Elmer har också både rosa och blått.
När jag har köpt barnkläder så har jag fokuserat mer på att de ska vara praktiska att leka i. Elisia har kläder i de flesta färger och både byxor, kjolar och klänningar. Men får hon välja själv så skulle hon välja klänning varje dag. Det får hon dock inte så här används alla kläder. Och Elmer har en rosa body med Barbapapa på, 2 till och med och han har inte klagat någonting och verkar inte ha fått några bögtendenser heller. Om han nu skulle bli bög så tror jag knappast det beror på vilka färger han haft på sina kläder.
Jag skulle kunna mala på det här i evigheter för det är verkligen något som upprör mej!! Både här hemma och på jobbet så försöker jag visa barnen att de är underbara för att de är just den de är! Visa dem alla leksaker och framförallt INTE prata om deras kläder då jag känner att det bara ger upphov till utseendefixering och det ska INTE så små barn ha. Visst kommer det fram barn och mer än gärna visar upp kläder de har på sej. Men istället för att säga "vilken fin" eller "vad fin du är i den" osv så försöker jag snappa upp färger, exempelvis om tröjan är grön så kan jag säga "ja du har en grön tröja, tycker du om grönt? vad vet du som är grönt?". Eller om det är några djur på kläderna så kan jag fråga barnet om han/hon gillar katter, sköldpaddor eller vad det nu är för något på kläderna.
Jag är full av åsikter inom detta ämne....Och jag önskade att föräldrar och alla andra som är i närheten av barn var mer medvetna om detta.
Underbara Elisia. Underbar för den HON är och inte för vad hon har på sej.
