Boktips, halsduk och mobilfodral

Tisdag och symöte med Husmorsskolans Nya Syförening! Det är ju inte alla tisdagar jag deltar, men idag slår jag på stort! 3 saker kommer det att bloggas om. Jag börjar med det som inspirerade mej till att börja sticka och virka. 

När jag var liten, kommer inte riktigt ihåg hur gammal men någonstans runt 6-8 år kanske, så lärde min farmor mej att sticka. Då stickade jag räta maskor fram och tillbaka på strumpstickor, om jag minns rätt så var det alltid 10 maskor hon lade upp. Jag tror dock inte att någon stickning blev särskilt stor och det är inget som jag har kvar idag. Luftmaskor lärde hon mej också. Sen blev det inte så mycket mer handarbetat. Förrän jag, sommaren 2009, läste denna bok.

Livets aviga och räta, skriven av Kate Jacobs. Redan i titeln anas det att garn kommer att finnas med i boken och när man tittar på framsidan så bekräftas det :-). En chicklitt bok där huvudpersonen driver en garnbutik och självklart så stickas det. Men den innehåller mer än så, läsvärd!

Sen har jag lyckats handarbeta lite också och äntligen färdigställt ett projekt som har legat i dvala länge länge, 15 månader för att vara exakt. Det enda som var kvar var att fästa 3 garntrådar...

Ett stycke halsduk blev resultatet, att jag äntligen tog mej kragen och gjorde klart den beror på att den halsduken jag i vanliga fall använder ligger i tvätten...

Vad för garn som är använt har jag ingen aning om, det var syster Sofia som köpte det och etiketterna är slängda för länge sedan. Storlek på stickorna kommer jag heller inte ihåg. Jag vet heller inte hur stor den är och jag orkar inte resa mej upp för att mäta den...Men vad är däremot vet, det är att den sticks!! Gillar inte det, så denna kommer enbart att användas i nödfall.

Från början var det tänkt att denna halsduk skulle bli en sjal som skulle användas av tärnorna på Sofias bröllop men garnet räckte inte riktigt till så det blev en halsduk istället. Köpte en annan sjal/halsduk på Lindex istället och det är numera min favorithalsduk. 

Min kära sambo har klagar ibland på att jag inte är så rädd om en del saker. Han och jag har lite olika priorieringar så det jag är rädd om är inte han rädd om och tvärtom. Mobilen är jag inte sådär jätterädd om, den ska fungera men om det råkar vara en repa här eller där tycker jag inte hela världen. Jag tror inte jag har haft någon mobil som inte har blivit tappad i asfalten. Är även duktig på att lägga mobilen i samma ficka som nycklar, eller löst tillsammans med nycklar i väskan. Resultatet blir ju då som sagt lite repor. Av någon anledning tycker han då att jag inte är rädd om saker. Så nu har jag virkat mej ett mobilfodral.

2 garner är använda och det är Molly från Järbo och Candy från Svarta Fåret, tyckte det kunde vara lite fint med glitter så här i juletider, virknål 5. Mobilfodralet är virkat i en del. Fasta maskor runt runt runt. Jag skulle däremot ha behövt en luftmaska till i botten för den blev lite trång. Mobilen får tryckas ner och bökas upp, men förhoppningsvis blir det mindre repor :-)

Här kan du se var de andra i Husmorsskolans Nya Syförening har gjort!